Många människor är rädda för sina känslor. Gud har inte tänkt att det ska vara så. Ditt känsloliv är till för att förhärliga Gud och uppleva hela bredden av livet. Det kan finnas olika orsaker till att människor bär på en rädsla.
Känslouttryck
En del har inte lärt sig uttrycka känslor på rätt sätt på grund av en karg uppväxtmiljö. Andra är rädda för sina känslor eftersom de är okontrollerade och oftast negativt influerade. En del tycker att känslor är tecken på svaghet. Vissa tror att känslor inte behövs då man lever i tro på Ordet. Rädslan att ledas för mycket av känslor har gjort att de förtränger och trycker ned dem. Nertryckta känslor kan vid ett annat tillfälle tränga fram med överrumplande kraft. Människor som är mycket disciplinerade kan vid en kris kollapsa i sitt känsloliv och gå in i djup depression. Hur är det då med känslolivet? Är det nödvändigt att vi har känslor?
Jesus – vårt exempel
Jesus är vårt exempel på hur en verklig människa skall vara. Hos honom som aldrig hade syndat var hela personligheten i balans: ande, själ och kropp. I hans liv ser vi hur själen fungerade utan skadlig påverkan av synd.
Själen är skapad för att älska Gud och bär på känslor av många olika slag.
”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft”, Mark 12:30.
Känslorna måste först gensvara till att älska Gud innan de kan fungera som Bibeln säger i det bud som liknar detta första: ”Du skall älska din nästa som dig själv”, Mark 12:31.
Synden har förmörkat känslolivet
I den första människans liv fanns inte känslor som skuld, ångest, självömkan, bitterhet, hat, svartsjuka, otacksamhet, smärta, ångest, ensamhet, självisk lust, girighet och begär efter andras ägodelar.
Genom synden kom mörker och ondska in i tankar och handlingar. Självklart finns känslorna med i denna nedbrytande process. Skamliga lidelser var syndens resultat, Rom 1:26.
Rom 1:29-32: ”De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, svek och illvilja. De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.”
Vad skall jag då göra när mitt känsloliv är motsägelsefullt och uppblandat? Ena minuten älskar vi Gud och nästa känner vi avundsjuka och hat. Känslornas helande och upprättelse kommer bara på ett sätt: genom kärleksrelationen med Jesus och en rätt förståelse av ordet.
Jesus hade många känslor
Den helige Andes smörjelse har en direkt påverkan på känslorna. Jesus var smord med glädjens olja, Hebr 1:9. Denna glädje var inte enbart andens glädje i Gud utan också själens.
Även i Marias lovsång var både ande och själ är engagerade i glädjen över Herrens kallelse på hennes liv. ”Min själ prisar Herren, och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare”, Luk 1:46-47.
I Jesu liv ser vi många olika uttryck för känslor. Han kunde gråta. Han visade både smärta och kärlek genom tårarna. Han grät över Jerusalem, Luk 19:41, och han grät vid Lasarus grav, Joh 11:35. Hans böneliv var präglat av tårar, Hebr 5:7. Han gav uttryck för sin barmhärtighet och medömkan, Matt 9:36.
Val som påverkar
Rätta val i livet påverkar känslorna. När man möter ondska, våld och förtryck så är inte målet att känna en allmän välvilja, utan handling och engagemang. Jesus prisar de sörjande saliga, för de ska bli tröstade, Matt 5:4. Verklig sorg över tillståndet i världen är en nödvändighet för att kunna vara en bärare av Guds tröst. ”Trösta, trösta mitt folk”, Jes 40:1. Jesus talade mycket om kärleken till Gud och varandra. Han var inte likgiltig för nöden utan engagerade sig i människors liv. Han förebrådde fariséerna för deras likgiltighet. Att älska är inte något neutralt, utan engagerar hela människan. Det var en stark känsla av hat mot det onda som fick Jesus att driva ut månglarna ur templet. Han vredgades och bedrövades av deras hjärtans förstockelse, Matt 3: 5.
I liknelsen om den barmhärtige samariten visar Jesus på ett hycklande liv, där man använder Gud som en ursäkt för att slippa bry sig. Jesus talade också om att vi inte skall oroa oss eller känna fruktan. Han ger oss sin frid som innefattar en känsla av balans och välbefinnande.
Satan vill hindra känslolivets blomstring
Satan hatar känslor som är fyllda, ledda och disciplinerade av Guds Ande.
Han vet att om vi inte får kontakt med vårt känsloliv så blir vi inte helt och hållet engagerade i Gud och hans rike. Vi är skapade för att älska Gud och känna hans närvaro. Utifrån denna kärlek
behöver vi inte vara rädda för negativa känslor, utan vi kan ge dem till Gud. Då helas och upprättas vårt känsloliv.
Bibeln säger att vi inte skall låta vreden stanna kvar över natten, Ef 4:26. Vrede i sig själv är inte en syndig känsla, men vi kan synda om vi uttrycker vreden på ett negativt och destruktivt sätt. Då handlar det inte om den vrede som är inspirerad av Guds Ande och som får oss att gå emot och övervinna det onda, utan om den vrede som kommer av kränkta känslor, oförlåtelse och bitterhet. Sådan vrede måste vi ge till Gud innan vi somnar, annars växer den inom oss och påverkar vår personlighet.
Bibeln säger att vi skall vandra i ljuset, 1 Joh 1:7-10. Det innebär att vi talar med Gud om allt. Vi behöver berätta för honom om vi är kränkta, arga och fulla av hämndbegär. Vi behöver lyfta våra sårade känslor inför honom. Han hjälper oss att förlåta och ta emot helande. Vi ger honom vreden och får istället frid och vila som en gåva.
Tryck inte ner känslorna
Att trycka ner känslorna är destruktivt. Nertryckta och förnekade känslor kan förvrängas. Ensamhet och självömkan kan med tiden gå över i agg, hat och hämndbegär. Förträngd vrede blir en destruktiv kraft både i ens eget liv och för omgivningen.
När man lever i Guds ljus och känner hans kärlek är det lättare att vara öppen inför andra. Man blir trygg i att visa känslor och kan kommunicera både positiva och negativa känslor till andra. Det blir lättare att skratta och gråta, uttrycka kärlek till Gud och glädje.
De negativa känslorna blir inte längre så dominerade och styrande. Man är inte längre rädd för att säga till sin vän, man/hustru, ledare eller arbetskamrat att man känner sig sårad. Sådana situationer upplevs inte längre så farliga och konfliktartade.
När känslor kan utvecklas mellan människor och vi blir rädda om varandra så får vi en hälsosam miljö för personlig utveckling och mognad.
Ordet skiljer mellan ande och själ
Den som lever i Ordet behöver inte vara rädd att känslorna ska styra det andliga livet, eftersom Ordet skiljer mellan själ och ande. I stället får känslorna bli ett medel att uttrycka det som finns inom oss, så att hela vår varelse blir engagerad och driven av Guds kärlek.
Paulus är inte rädd för att tala om att han är bekymrad och känner oro och ångest. Men han ger sina bekymmer till Gud, och bekymren vänds till glädje. Bibeln har ingen förnekelseteologi, men däremot en förvandlingsteologi!
I Guds närhet blir vi alltmer förvandlade och formade till Jesu avbild. Då får både ande, själ och kropp del av det liv som Gud har tänkt.